elma.M

Eftersom komentaren vart för lång kom den ej med i inlägget haha, men lägger upp den så kan ni läsa den!
De flesta människor är svartsjuka - somliga mer, somliga mindre. Den vagaste formen av svartsjuka är närbesläktad med kärlek medan den grövsta formen av svartsjuka är likamed psykopati. Upp till en viss gräns innebär svartsjuka att man bryr sig om någon. Enligt mig kan man inte tycka om eller vara kär eller överhuvudtaget bry sig om man är totalt likgiltig och struntar fullständigt i vad människan sysslar med. Tänk att skriva till exempel "ja nu ska jag ut och festa med tio killar och sen ska jag sova över hos en killkompis" och din pojkvän rycker på axlarna och säger (utan ironi) "ha så kul älskling!" - jag hade börjat oroa mig över hur mycket/lite jag betyder för honom. Därför tycker jag nyfikenhet och svartsjuka (till en viss gräns, givetvis) är normalt. Till och med lite cute. Det är inte en gång jag har sett någon av mina tjejkompisar bokstavligt talat smälta över att killen som hon är kär i är nyfiken på vad hon gör och med vem hon är med. För oss tjejer tror jag det (speciellt i början) är någon slags bekräftelse på att han är intresserad och bryr sig.

Sedan har vi svartsjukan som inte är frisk någonstans. Misstänksamhet, ens tro på att partnern är otrogen tjugofyra timmar om dygnet och en sjuk, possessiv rädsla att förlora någon. Han ska ständigt (varje sekund) veta exakt var du är och med vem, förresten så är det han som ska bestämma med vem du ska gå ut med och vem du ska umgås med, när du ska vara hemma, vem du får prata med. Han totalanalyserar hela din telefonlista och varje sms, misstänker att varje kille som du hälsar på stöter på dig, frågar ut dig och tjafsar om varje kille i din klass, han är sur om du går ut på en fika medan han själv kanske festar loss på en krog just då. Du måste ständigt förklara dig; varför svarade du inte när han ringde för tre minuter sedan, varför tar det så lång tid att svara på hans sms, varför du är sen, varför gör du si, varför skrev du så, vart var du då, etcetera etcetera. Ni bråkar varje dag över sådana här saker och du måste jämt och ständigt svära på att nej, du var inte otrogen bara för att du var på toa när han ringde och du inte kunde svara. Den här svartsjukan har ingenting med kärlek att göra. Psykologer förklarar detta fenomen som väldigt låg självkänsla och ett behov av kontroll (som kan utvecklas till något mycket farligare än bara misstänksamhet), andra menar att anledningen till att en sådan människa inte kan lita på sin partner är för att han/hon själv inte är en pålitlig person - det vill säga, tror han att du är otrogen så fort du går ner till tvättstugan kan det även vara troligt att han inte är något att lita på så fort han sätter sin fot utanför huset. Detta är ett beteende hos någon som är svårt att förändra och, trust me, det bästa är därmed att göra sig kvitt en sådan människa. Man vill inte leva hela sitt liv i ett fängelse där man måste förklara och försvara sig varje minut av dygnet, vilken påfrestning för ens egna välmående och psyke det är.

Den formen av svartsjuka som jag beskrev precis associerar jag oftast till killar. Visst finns det kontrollfreaks till tjejer (psycho-bitches, de skrämmer även mig) - men jag tror att en tjej som är svartsjuk till den graden agerar på ett annorlunda sätt. Egentligen tror jag att killar och tjejer är svartsjuka på olika sätt oavsett om det handlar om 'normal' eller psykosvartsjuka. Killar är oftast mer öppna med allt. Är han svartsjuk så kommer han att visa det. Öppet. Du kommer veta att han är nojig och du kommer ställas inför ett korsförhör. Men tjejer är alltid snakes, vi försöker många gånger försköna och dölja saker och ting. Är vi svartsjuka håller vi det för oss själva, vi kan koka inombords men istället för att säga som det är (exempelvis "jag vill inte att du ska gå dit för att ditt ex kommer vara där") så håller vi tyst men visar starkt med vårt beteende att något inte är okej. Vi blir reserverade och kyliga och tror att killen ska fatta poängen själv.. vilket de aldrig gör. Oftast går tjejer mycket "runt hela saken" istället för att gå direkt på sak. Exempelvis, hon tror att han har flörtat med en tjej. Istället för att ställa honom mot väggen är det den andra tjejen som ska få lida. Vilka hämndlystna och bittra varelser tjejer är.

Förutom att tjejer och killar psykar sina respektive på olika sätt, tror jag svartsjukan även varierar stort när det kommer till nationalitet. Allvarligt talat. Svenskar är nog (enligt min uppfattning) de mest likgiltiga varelser som finns när det kommer till förhållanden. Gör vad du vill, gå var du vill, med vem du vill, det angår inte mig för fem öre - ungefär. Kommer ihåg när en svensk tjej i min gymnasieklass brukade sitta i en annan klasskompis (kille) knä på rasterna och gosa (de var "goda vänner") och hennes pojkvän, som gick i samma skola, brukade inte ens blinka. Fattar ni! Han blinkade inte ens! Och för henne var det helt normalt att klänga runt någon annan killes hals medan hennes pojkvän gick förbi. I kontrast till den här svenska pojkvännen har Balkan-killar däremot ofta en tendens att ta svartsjukan lite för.. långt. Like, creepy. Ok, nu behöver vi inte generalisera för det finns skadligt svartsjuka svenskar och även juggekillar som skiter i vilket, men ungefär så. Jag brukar säga lijepa sredina för allt. Lagom är bäst. Gäller även svartsjuka.

Tåls att tillägga att jag dragit alla över en kam i det här inlägget. Jag vet det. Det är bara min uppfattning om svartsjuka i grova drag. Jag menar, jag själv är ingen psycho-tjej som smider hämndplaner och min bosniska pojkvän är, tack och lov, inget kontrollfreak som skulle vilja placera en GPS på mig och sånt där. Att man är svartsjuk i ett förhållande är normalt så länge man inte tar det till överdrift. Kom ihåg att kärlekens starkaste pelare är förtroende och tillit. Ett förhållande kommer aldrig vara sunt om det inte finns förtroende och tillit, så är det bara.
/ By Ance!